Om man tar en manuell inre backspegel mot-bländning som exempel, illustreras dess primära struktur i figuren; typiska under-komponenter inkluderar spegelramen, spegelelementenheten, spegelhöljet, justeringsspaken, sfäriska locket, spegelarmen och monteringsbasen.
Den inre backspegeln är i första hand placerad i området för den främre vindrutan, vilket ger föraren utsikt över området bakom fordonet. Den monteras vanligtvis genom att fästa spegelns monteringsbas med en motsvarande bas fäst vid vindrutan-med metoder som snäpp-ringanslutningar eller skruvfästning.
Tips: För manuella -bländningsfria invändiga backspeglar aktiveras anti-bländningsfunktionen genom att växla justeringsspaken.
Synfältsöverensstämmelse: Primära ytterbackspeglar av klass II måste tillåta föraren att se en vägbredd som är större än eller lika med 5000 mm på ett avstånd av 30 m bakom ögonpunkten på både förar- och passagerarsidan, samtidigt som de täcker ett område 4 m bakom ögonpunkten med en bredd på 1 m.
Aerodynamisk stil: Spegelhuset och fordonskarossen bildar en divergerande "V--form" för att minska luftflödets påverkan; anslutningsarmen hålls så tunn som möjligt för att minimera turbulens; och ett spel som är större än eller lika med 40 mm upprätthålls mellan huset och basen för att minska vindbruset.
Positioneringskrav: Synfältet måste täcka målområdet under normala sittförhållanden; spegeln måste vara placerad inom sidofönstrets torkarsvepområde; och det laterala utsprånget måste vara mindre än eller lika med 250 mm (när den lägsta kanten är mindre än eller lika med 1800 mm från marken vid full belastning).
Säkerhetsdesign: Den yttre formen måste undvika skarpa utsprång för att skydda fotgängare och passagerare under en kollision, samtidigt som den säkerställer funktionell prestanda under olika klimatförhållanden.